3 Major Crossroads of Life

Mikael spelar synt hos Barbro juni 2016 (2)To those who bother to read

2016, soon August.
7 years ago in August I fly, to test stay in Thailand for 3 months. Had no plan or financial bearing to be able to stay in Thailand. But the body was pain. I had to find something. I had to do something.

20 years ago Paralympics in Atlanta … Sport is not most of my life and I can actually go to the gym without disappearing into the fog of athletic performance world.

28 years ago I sailed across the Atlantic. Feels like it was yesterday. Can feel the wind on my cheek and drops of water get in my face.

These three events are crossroads in my life where it requires a major change. When I came home from Atlantic sailing 20 years old, what I would do with my life now.
I had left the academic world because I was thrown from the Chalmers University of Technology, for my cerebral palsy does not fit the sponsors of the program. I end up on a boat under the UN flag and sail across the Atlantic.

Then I start to train for the Olympics for real. Come in at Bosön elite line (Sports School) and the target in 1996 participated in the Para-Olympics.
I did what few people got to do.

An arena with 68,000 people. No other activities, long jump had ran out of time, thunder storm.
I was the only activity in the whole arena and big screen focused on me.

The long jump is a difference, which nobody can take away from me.
6 seconds that changes the prospects for the rest of your life. 4.98 meters, it is on the screen, and this meant a new world record and Paralympisk record.
It would take 12 years before someone beat that record and 4 Para-Olympics.

Sport fade away and I had to decide what to do with the rest of my life without sport as a driving force.

To live a life with focus on training 20, 30 and even 40 hours a week and at other times focus on sport. To do anything else with the same inspiration. Would take time to find.

I’m almost 50 years and I think I see the shape of what to do but the place to do it I do not know yet. Sweden is excluded because it is too cold for my body and I have only pain. Thailand is a fantastic country to live in but not my vision of what to do the rest of my life.

My everyday life is becoming boring and needed a change. Go out and go to the gym then down to the ocean and see the waves come in endless time in the sand at the empty beach. Beautifully quiet and creates total presence.

Home and turn on the synth to create a jingle or doing something more sections to music education, as I go on. Lunch and afternoon more music and art performances planning. I live in the wrong country for modern art. Must move. Do not really know yet where to go. I have how much time I want. The question is what to do ahead …

It’s time for another break just like after an Atlantic crossing and Paralympics, but now after 7 years in paradise Thailand ……

Artist Mikael Avatar

3 vägskäl i livet

Till er som orkar läsa, 31 juli 2016

2016 och snart augusti.$
För 7 år sedan i augusti flög jag för att test bo i Thailand i 3 månader. Hade ingen plan eller ekonomisk bäring för att kunna bo i Thailand. Men kroppen var slut och gjorde ont. Jag var tvungen att hitta på något.

20 år sedan Para-OS i Atlanta… Idrotten är ett minne blått och jag kan faktiskt gå till ett gym utan att försvinna in i dimman av idrotts prestations världen.

28 år sedan jag seglade över Atlanten. Känns som det var igår. Kan känna vinden på min kind och vatten dropparna komma i mitt ansikte.

Dessa tre händelser är vägskäl i mitt liv där det kräver en stor förändring.

När jag kom hem från Atlantseglingen 20 år gammal viste jag inte vad jag skulle göra med mitt liv. Jag hade lämnat den akademiska världen för jag blev utslängd från Chalmers tekniska högskola, för min CP-skada passa inte sponsorerna av utbildningen. Jag hamna på en båt under FN flag och segla över Atlanten.

Sedan börja jag träna till OS på riktigt. Kom in på Bosön elit linje och sedan nåde målet med OS 1996. Jag fick göra det få fått göra.

En arena med 68.000 människor. Inga andra aktiviteter för längdhoppet hade tagit längre till på grund av åsk av brott. Jag var den enda aktiviteten på hela arenan och jumbo tronen stora skärm hade fokus på mig.

Det hoppet utgör en skillnad ingen kan ta ifrån mig. 6 sekunder som förändrar möjligheterna för resten av ditt liv. 4.98 m stod det på skärmen och detta innebar nytt världsrekord och Paralympisk record. Det skulle ta 12 år innan någon slog det och 4 Para-OS.

Idrotten blekna iväg och jag var tvungen att ta ställning vad gör med resten av mitt liv utan idrotten som drivkraft. Att leva ett liv med focus på att träna 20, 30 och till och med 40 timmar i veckan och övrig tid focus på idrott. Till att gör något annat med samma inspiration. Tar tid att hitta.

Jag är snart 50 år och jag tror jag hitta formen till vad jag ska göra men platsen att göra det på vet jag inte ännu. Sverige är uteslutet för det är för kallt för min kropp och jag har bara ont.

Thailand är ett fantastiskt land att leva i men inte med min vision av vad jag ska göra resten av mitt liv.

Min vardag börjar bli tråkig och det krävs en förändring.

Går ut och åker till gymmet sedan ner till havet och ser vågorna komma oändligt många gången in över sanden på den tomma stranden.
Vackert lugnt och skapar total närvaro.

Hem och slår på synten för att skapar någon trudelutt eller gör något mer avsnitt på musikutbildningen jag går.

Lunch och eftermiddagen mer musik och planera konst framträdanden. Jag bor i fel land för moder konst.

Måste röra mig. Vet inte riktigt ännu vart jag ska ta vägen. Jag har hur mycket tid som helst. Frågan är vad göra framåt…

Det är dags för ännu ett uppbrott precis som efter Atlantseglingen och Para-OS, men nu efter 7 år i paradiset Thailand……