3 vägskäl i livet

Till er som orkar läsa, 31 juli 2016

2016 och snart augusti.$
För 7 år sedan i augusti flög jag för att test bo i Thailand i 3 månader. Hade ingen plan eller ekonomisk bäring för att kunna bo i Thailand. Men kroppen var slut och gjorde ont. Jag var tvungen att hitta på något.

20 år sedan Para-OS i Atlanta… Idrotten är ett minne blått och jag kan faktiskt gå till ett gym utan att försvinna in i dimman av idrotts prestations världen.

28 år sedan jag seglade över Atlanten. Känns som det var igår. Kan känna vinden på min kind och vatten dropparna komma i mitt ansikte.

Dessa tre händelser är vägskäl i mitt liv där det kräver en stor förändring.

När jag kom hem från Atlantseglingen 20 år gammal viste jag inte vad jag skulle göra med mitt liv. Jag hade lämnat den akademiska världen för jag blev utslängd från Chalmers tekniska högskola, för min CP-skada passa inte sponsorerna av utbildningen. Jag hamna på en båt under FN flag och segla över Atlanten.

Sedan börja jag träna till OS på riktigt. Kom in på Bosön elit linje och sedan nåde målet med OS 1996. Jag fick göra det få fått göra.

En arena med 68.000 människor. Inga andra aktiviteter för längdhoppet hade tagit längre till på grund av åsk av brott. Jag var den enda aktiviteten på hela arenan och jumbo tronen stora skärm hade fokus på mig.

Det hoppet utgör en skillnad ingen kan ta ifrån mig. 6 sekunder som förändrar möjligheterna för resten av ditt liv. 4.98 m stod det på skärmen och detta innebar nytt världsrekord och Paralympisk record. Det skulle ta 12 år innan någon slog det och 4 Para-OS.

Idrotten blekna iväg och jag var tvungen att ta ställning vad gör med resten av mitt liv utan idrotten som drivkraft. Att leva ett liv med focus på att träna 20, 30 och till och med 40 timmar i veckan och övrig tid focus på idrott. Till att gör något annat med samma inspiration. Tar tid att hitta.

Jag är snart 50 år och jag tror jag hitta formen till vad jag ska göra men platsen att göra det på vet jag inte ännu. Sverige är uteslutet för det är för kallt för min kropp och jag har bara ont.

Thailand är ett fantastiskt land att leva i men inte med min vision av vad jag ska göra resten av mitt liv.

Min vardag börjar bli tråkig och det krävs en förändring.

Går ut och åker till gymmet sedan ner till havet och ser vågorna komma oändligt många gången in över sanden på den tomma stranden.
Vackert lugnt och skapar total närvaro.

Hem och slår på synten för att skapar någon trudelutt eller gör något mer avsnitt på musikutbildningen jag går.

Lunch och eftermiddagen mer musik och planera konst framträdanden. Jag bor i fel land för moder konst.

Måste röra mig. Vet inte riktigt ännu vart jag ska ta vägen. Jag har hur mycket tid som helst. Frågan är vad göra framåt…

Det är dags för ännu ett uppbrott precis som efter Atlantseglingen och Para-OS, men nu efter 7 år i paradiset Thailand……

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s